Emmanuel Bäckryd
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/lita-inte-pa-maktiga-man-ar85h
Sammanfattningsvis: Psaltaren 146, denna gamla text, den talar kraftfullt in i vår tid.
Den säger oss tre saker om Gud:
(1) Gud är evig.
(2) Gud är den ende HERREN – ja, vi som lever efter korset och uppståndelsen kan säga att Jesus är den ende HERREN. Jesus är unik, han är den ende.
Och (3) Gud är skaparen.
Ingen människa kan vara dessa tre sakerna. Vårt hopp står till den evige och ende Herren som har skapat världen, till den som är alfa och omega, början och slutet, alltings ursprung, mål och mening. Det är honom vi följer.
Psaltaren 146 ger oss också tre aspekter på vad det mer konkret kan innebära att följa honom, tre aspekter av vad det kan innebära för oss att vara ett HOPPETS tecken i världen:
(1) I Jesu Kristi efterföljd är vi ett hoppets tecken genom att vi värnar om de svaga och utsatta.
(2) I Jesu Kristi efterföljd är vi ett hoppets tecken genom att vi tar vårt ansvar i vård och omsorg– praktiskt och ekonomiskt men också i förbön, här i Sverige och utöver vår värld.
(3) I Jesu Kristi efterföljd är vi ett hoppets tecken när vi väljer att gå korsets och tjänandets väg, dvs när vi inte försöker härska ÖVER andra utan i stället gör som Jesus. Det är Jesus Kristus vi följer, det är han som är vårt föredöme och vårt hopp.
Så låt oss inte sätta vårt hopp till ”mäktiga män”, låt oss i stället lita på Jesus Kristus. Psaltaren 146 börjar och slutar med ett Halleluja, som ju betyder Prisa herren! Och därför är det väl passande att avsluta den här predikan med just de orden: Prisa herren! Amen.
För samtal:
Anders C Nilsson
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/en-ny-himmel-och-en-ny-jord-ar8he
Emmanuel Bäckryd
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/de-dodas-uppstandelse-och-ett-evigt-liv-arc1g
Utgångspunkten är den apostoliska trosbekännelsen och Första Korinthierbrevet 15:35–44, där Paulus beskriver uppståndelsen som en övergång från kroppslig förgänglighet till kroppslig oförgänglighet. Paulus talar om två slags kroppar: den jordiska som vi har nu, och den himmelska som vi ska få en gång. Den senare är en "andlig kropp", inte i betydelsen immateriell, utan en kropp vars livskraft kommer från den helige Ande. Denna kropp är oförgänglig för den är genomsyrad av Guds härlighet.
Predikan bemöter också idén att evigt liv skulle vara långtråkigt. Här betonas att evigt liv inte bara handlar om tidens längd utan om livets kvalitet. Det är ett liv fyllt av mening, glädje och gudsnärvaro.
Slutligen lyfts vikten av att ära Gud med sin kropp redan nu. Kroppen är ett tempel för den helige Ande, och därför spelar det roll hur vi använder den – i ord, handlingar och relationer. Andens närvaro kan ge en försmak av det kommande livet.
Predikan avslutas med Paulus ord från Romarbrevet 15:13: "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid, så att ni överflödar i hoppet genom den heliga andens kraft."
Samtalsfrågor:
1. Hur brukar du tänka om ”livet efter detta”? Var det något i predikan som förvånade dig eller var en aning oväntat?
2. Vad betyder Paulus liknelse om sädeskornet för dig personligen?
3. Hur påverkas vår syn på livet om vi tänker på Andens frukt i relation till Paulus uppmaning att ära Gud med kroppen. (Andens frukt är kärlek, glädje, frid/fred, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning.)
Emmanuel Bäckryd
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gryningens-folk-ar691
Bibeltexten är 2 Pet 1:19 (SFB15):
”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan."
I predikan borrade vi i bilden om en gryning. Mörkret tid har varit, nu stundar dagen. Jesu liv, död och uppståndelse är världshistoriens gryning! Denna gryning har pågått i snart 2000 år, och vi ser en intensiv rosa strimma borta vid horisonten i öster. Solen är på gång, dvs vi väntar ivrigt på Jesu återkomst. Då ska solen gå upp. Men medan vi väntar så bär vi redan nu ”morgonstjärnan” i vårt inre, redan nu är vi kallade att låta den lysa klart, redan nu kan vi vara ett hoppets ljus som lyser i den här världens mörker och vittnar om att solen är på gång. Och det är också vårt uppdrag att peka på det där rosa bandet vid horisonten i öster och berätta för världen: Hör ni, gryningen är här! Jesus är Herre och han är på gång! Solen håller på att gå upp! Vi lever våra liv (med allt vad det innebär) i skiftet mellan natt och dag, mellan mörker och ljus, mellan det gamla och det nya. Vi är gryningens folk.
1. Känner du dig som en del av ”Gryningens folk”? Varför/varför inte, och vad betyder det för dig?
2. Uttrycket ”redan nu-inte än” fångar upp mycket av vad dagens predikan handlar om. Hur förstår du det här uttrycket? Vad betyder det konkret, för dig?
3. På vilket sätt är Gamla testamentet bärare av hoppets budskap?
Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/uthallighet-och-hopp-ar7bh
För att en båt ska kunna ligga still ute till havs, kanske i ett oväder, behöver den förankras i något, man behöver kasta i ankaret. Det spelar roll vilket material ankaret är gjort av, hur stort och tungt det är och vad man förankrar det i.
Bilden av ett ankare har kommit att bli bildspråk för HOPP. Ett ankare ger en förankring och en fast punkt nere i vattendjupen. Vi kan inte se det men vi kan ändå lita på att det håller. Det är därför ankaret är hoppets symbol, vi har en trygg punkt att hänga fast vid när det stormar. Den punkten finns precis som med ankaret någonstans där vi inte kan se den; i Gud och i den framtid han har lovat oss.
Ett tillräckligt stort och starkt hopp är förankrat i Gud själv, i det han sagt om sig själv, det han lovat, inte minst att vi en dag ska få vara hos honom för evigt, den dagen då också ondskan ska få ett slut.
Om vi sätter vårt hopp till något som inte går att lita på; vår hälsa kanske, eller en anställning eller fred, eller lagom väder… då är vi inte tillräckligt förankrade när det börjar blåsa.
Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Hebr 10:23
Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Rom 15:4
Vi läste: Bekänna vårt hopp, bevara vårt hopp. Det sker genom vår uthållighet, och samtidigt… genom att vi bekänner och bevarar vårt hopp, så kan vi vara uthålliga.
Hoppet och uthålligheten verkar på något sätt höra ihop, växeldra, vara beroende av varandra.
Hoppet gör det möjligt att vara uthållig. Uthålligheten gör det möjligt att bevara vårt hopp.
Utan ett uthålligt hopp, utan förankringen i honom, är risken att vi driver vi omkring, tappar riktningen, förlorar ögonkontakten med Gud, och då kan utmaningarna i vad vi har runt omkring oss i världen bli helt övermäktiga.
Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat. (Hebr 10:35-36)
Det finns något med hoppet och uthålligheten som spelar roll också utanför oss själva.
Vi som följer Jesus, vi som kyrka, har fått ett uppdrag att göra Guds vilja, att göra Guds vilja känd, att se Guds vilja förverkligad, att helt enkelt se Guds rike växa.
Uppdraget är att tillvaron här ska bli mer likt hur Gud tänkte, att vår värld skulle genomsyras allt mer av Guds kärlek, godhet, glädje, barmhärtighet och… HOPP. Så att fler fick lära känna Jesus och sätta sitt hopp till Gud.
Vi ska inte ge upp vår frimodighet, men vi får också veta att vi behöver uthållighet att stå kvar, förankrade, rotade i Guds kärlek, så att vi kan göra hans vilja och få vad han har lovat.
Hur går det till? Hur är man uthållig, hur bekänner man orubbligt sitt hopp, hur bevarar man sitt hopp?
Vi kan läsa:
Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (Hebr 10:23-25)
Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills h...
Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-det-vi-hoppas-pa-ar7ii
Eva-Marie Hultberg
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/radsla-eller-forvantan-ar821
Eva-Marie Hultberg
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/skord-vind-gladje-ar6eh
Mattias Sennehed
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bemyndigad-tro-ar621
Cornelia Newman
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-om-talenterna-ar81g
Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-kristus-den-korsfaste-kristus-arbaa
1 Kor 1:21-2:5
Korinth blev, år 44 f Kr, befolkad av frigivna romerska slavar. Här fick de chansen att börja om, och kanske har det skapat en kultur där man hyllar dem som lyckats i livet. Här i Korinth kan vem som helst bli vad som helst. Detta sitter djupt i deras kultur.
Men församlingen är inte en samling klättrare. Det som ingenting var — slavar, enkla människor — utvalde Gud. Varför? För att ingen ska berömma sig. Människan är utvald mitt i sin svaghet.
Det är mycket som florerar i Korint. Styrka och oberoende hör till ingredienserna, liksom jakten på vishet.
(v 21) Visheten från Gud uppenbarar sig för världen genom Hans skapelse. Den vittnar om hur genial, kreativ och mäktig Gud är: Pilgrimsfalken räknas som världens snabbaste djur. Det knockar sitt byte genom att störtdyka i uppåt 390 km/h. Det kan få syn på en duva på flera kilometers håll.
Eller lappugglan, där höger och vänster öra sitter olika högt så de kan höra ljud i både sidled och höjdled. Deras stora parabolliknande ansikte hjälper dem att höra minsta ljud. När de hovrar över en snötäckt mark fångar de upp smådjurens minsta pip, och även deras hjärtslag. På det sätter fångar de sorkar som gömmer sig under snön.
Visheten finns runtomkring oss. Hela tillvaron bär Guds fingeravtryck. Men det verkar inte räcka för att människor ska lära känna Gud, och då går Gud åt andra hållet. Istället för den outgrundliga visheten väljer Han total galenskap: Gud blir människa, delar våra villkor, gestaltar Guds rike och avrättas så småningom på ett kors. Dårskapen, Jesus på ett romerskt kors, fastspikad, förnedrad, utstött bland brottslingar och outcasts, blir den tydligaste gestaltningen av vem Gud är. Paradoxalt blir just detta det yttersta tecknet på Guds vishet.
Paulus utmanar korintierna på duell: Vill ni ha verklig vishet? Varsågoda, här är den. Den heter Jesus från Nasaret och blir främst synlig på ett romerskt kors. Notera hur Paulus fyller ordet vishet med innehåll: Den har med rättfärdighet, helighet och frihet att göra. Det är inte en samling djupa tankar som utgör Guds vishet, utan en person som binder oss samman med Fadern i en allt djupare relation och i ett nytt sätt att leva.
Med korintiernas mått mätt var inte Paulus förkunnelse särskilt vis. Han förkunnade ett enkelt budskap om den korsfäste Jesus, en dårskap för världen: Korset, det djupaste tecknet på svaghet och misslyckande, vänder Gud till ett tecken på Hans kraft och räddning.
På korset ser vi människans djupaste synd och mörker. Korset blir en dom över människans förmåga att vara god och rädda sig själv. Men här ser vi också Guds godhet. Ingenstans blir Gud så tydlig, ingenstans syns Guds kärlek till människan som här.
Guds stora hemlighet
Man kan leta i all tänkbar religion, filosofi och i djupheter och teser, den ena märkvärdigare än den andra efter svaret på tillvarons, universums, världshistoriens stora gåta, alltings mening, skönhetens, kärlekens, dödens och livets hemlighet. Men ingen kommer på tanken att söka efter allt detta på en galgbacke utanför Jerusalem, bland mördare och revolutionärer. Detta är Guds hemlighet. Jesus Kristus är mitt ibland oss. Gud har gömt sin härlighet i dårskapen och svagheten.
Gud väljer inte styrka, utan svaghet som vägen till räddning och upprättelse. Han väljer inte vishet utan dårskap för att avslöja sin stora hemlighet. Detta sitter också i kroppsminnet på församlingen: Paulus påminner dem om att de själva är marginaliserade och enkla, och han påminner dem om att hans egen förkunnelse på många sätt varit präglad av mänsklig brist och enkelhet.
I mötet med den korsfäste Jesus, som Gud uppväckte från de död...
Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-majestatets-hogra-sida-i-hojden-arafd
Hebr 1:1-4
Nya Testamentet har en gränslöst hög syn på Jesus. Allt i hela historien, också den bibliska, har pekat fram emot Jesus, och allt i hela världen förändras i och med Jesus.
Förr, säger Hebreerbrevets okände författare, talade Gud genom profeterna. Men nu, vid denna tidens slut, har han talat genom sin Son. Jesus är Guds tilltal till världen. Här får vi syn på Guds natur, på Guds syn på människan, på Guds barmhärtighet och på Guds plan med världen. Allt har sitt epicentrum i berättelsen om Jesus från Nasaret.
Notera att Hebreerbrevets författare menar att i och med Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd är den yttersta tiden inledd. Här börjar den nya skapelsen, även om det inte syns än.
Gud har skapat världen genom sin Son. Paulus uttrycker samma sak så här: "Allt är skapat genom Honom och till Honom." (Kol 1) Jesus är skapelsens ursprung, den ur vilken allt detta kommit till, och han är också dess mål. Allt är skapat för att ära Jesus. På det sättet är han början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – den för vars skull allting existerar.
Han är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av Hans väsen. I Jesus blev Fadern synlig. Ingen annanstans kan man se Gud som i snickarsonen från Galileens landsbygd. Han bär upp allt i kraften av sitt ord. Världen finns för att Gud vill det, och den bärs upp av Jesu ord.
Han har renat oss från synden. Vi sa det härom veckan: Du behöver inte bära din egen skuld, din egen skam, din egen synd. Jesus har renat dig!
Nu sitter han på Majestätets högra sida i höjden. Detta är supertungt i urkyrkan! Gång på gång påminner de om att Jesus trätt in i himlen.
Innan Jesus lämnar lärjungarna säger han till dem:
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Gå därför ut… (Matt. 28:18)
Han, som är både Gud och människa, och som besegrat all ondska, djävulskap och död, sitter från den stunden på hela universums kungatron. Inte så att han ska bli kung en dag, utan är det redan nu. Deras insikt: Jesus är i himlen och regerar hela världen, och en dag ska han komma åter och fullborda det.
Lyssna till hur centralt detta är i texterna:
Rom 14:9
Ef 1:21
Fil 2:8-9
1 Petr 3:21b-22
Upp 1:4-6
Men är Jesus alltså frånvarande? När Han träder in i himlen är Han därmed närvarande överallt. Den som är i himlen kan samtidigt vara närvarande överallt på jorden. Missionsbefallningen i Matt 28 fortsätter: ”…jag är med er alla dagar…”
Jesu himmelsfärd visar att Guds rum och vårt rum inte är långt ifrån varandra. Det två är separata och med olika identiteter, men de berör varandra och möts på massor av sätt redan nu.
Och ändå: Jesus är närvarande och frånvarande på samma gång. Blir det inte mer än det här? Jo, det kan du ge dig på! En dag ska Guds och vår värld smältas samman, då Jesus kommer tillbaks och hela skapelsen, hela den skapade tillvaron, ska bli ny.
Så vad spelar detta för roll? Genom hela Hebreerbrevet, som vi inledde med, löper uppmaningen: Håll dig till Jesus. Lita på att ingen hjälper bättre. Lita på att inget hopp är större och starkare. Lita på att ingen frid är djupare.
Och svär inga trohetseder mot några politiska partier, höger eller vänster, -ismer, nationer (varken din hemnation eller någon annan), svär ingen trohet mot några flaggor eller någon nationalism. Ingen annan är herre. Ingen annan är värd vår blinda lydnad och tillbedjan. Allt kretsar kring Jesus. Allt handlar om Jesus. Allt ska sammanfattas i Jesus.
-------------------...
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/folj-mig-ar49f
Eva-Marie Hultberg
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/konfagudstjanst-ar6b7
Fredrik Lignell
Han har räddat oss
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-2-makterna-ara3f
Fredrik Lignell
Han har räddat oss
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-1-skuldebrevet-arb5i
Vad är det som drabbar den ensamme, utsatte, pryglade och bakvände kungen på korset? Och på vilka sätt hjälper korshändelserna oss?
Allt vi kan veta om Gud finns på ett eller annat sätt närvarande i korsets drama.
Kol 1:13-23; 2:6-15
Paulus beskriver hur deras (och vårt) dåliga läge såg ut innan mötet med Jesus:
Vi var utanför, vi var bortvända, vi var döda, vi var skuldsatta.
Hur blev det så här?
1 Mos 3:8
De gömde sig. Distansen, rädslan, misstänksamheten, våldet, misstron mot Gud och varandra… Här föds det. Synden är inte endast ett snedsteg eller ett enskilt misstag, det är snarare som att ett relationsgift sökt sig in i tillvaron, i människan och i hela skapelsen. Vi kan putsa på fasaderna, låtsas som att skuld och skam inte finns eller förklara allt detta som konstruktioner som kyrkan uppfunnit för att hålla folk i schack, men innerst inne vet vi. Själen håller räkning. Människan är utanför, bortvänd, död och skuldsatt genom sin synd.
I paradiset finns två träd: kunskapens träd och livets träd. Människorna äter av kunskapens träd, och det är där smittan drabbar allt levande. De stängs då ute ur Eden, och framför allt stängs de ute från livets träd.
Utanför Edens stängda portar väntar död och förgörelse. som inleds när Kain slår ihjäl sin lillebror. Han grundar sedan den första staden, ett slags sinnebild av imperiet, grundat på mord, misstänksamhet och våld.
Det där livets träd gick förlorat för människan, men nu har något hänt i historien som vi aldrig varit med om förut. Ett träd är rest på en skallformad kulle kallad Golgata, utanför Jerusalems murar. Det är ett märkligt träd som slukar allt som kommer i dess väg. Härifrån släpps ingen lös förrän man är död.
Här hängs Guds levande Son upp, Han som kallas den andre Adam, Guds lamm, Ordet som blev människa, Kristus, Människosonen, vägen, sanningen och livet personifierat.
Livet finns i blodet, står det i GT, och när blodet från Jesus fläckar trädet som står på skalleplatsen, då förvandlas det brutala romerska avrättningsredskapet till livets träd.
På det korset ropar Jesus: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?« Annars ber Jesus »Abba, Fader!« Nu är det som att något främmande dragit in i den fullkomliga gemenskapen mellan Fadern och Sonen. ”Gud gjorde honom till ett med synden”, skriver Paulus, och det är som att människans främlingskap också drabbar Jesus.
I Gamla testamentet används en bock som får bära folkets synder ut i öknen. Alla begär, äktenskapsbrott, lögner, svek och mord läggs på bocken, på syndabocken. Djuret förs sedan ut i öknen. ”Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.” Nu skriker Jesus ut sin ensamhet. Han är syndabocken, övergiven, utdriven och smittad av främlingskap. Synden, mörkret, djävulskapen och fiendskapen har nu flyttat in i den pryglade mannen på pålen.
Så här ser synden ut.
Och så här ser kärlekens innersta väsen ut.
Det är som att korset står som en gammaldags balansvåg för hela världen att se. Vid korset vägs våra liv, våra ansträngningar, våra tappra försök att leva för andra än oss själva, vår önskan att bryta självcentreringen. Vid korset väger vi för lätt. Där är alla människor skuldsatta och smittade av synden, och ingen går fri. Trots alla moraliska framsteg, tekniska landvinningar, politiska överenskommelser och imponerande Nobelpris väger vi för lätt. Det är här vi anar syndens och bortvändhetens brutala konsekvenser: Övergiven. Ensam.
Så hur går det med vårt taskiga läge?
Vi stod utanför -- Gud försonade oss med Honom själv...
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/missionsgudstjanst-ar792
Eva-Marie Hultberg
Slutord från Jesus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-jesu-forbon-ara13
Emmanuel Bäckryd
Slutord från Jesus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-att-be-i-jesu-namn-arb8a
Maria & Magnus
Slutord från Jesus
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-karleken-hatet-och-sanningens-ande-arfc8
