Fredrik Lignell
Han har räddat oss
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-1-skuldebrevet-arb5i

Vad är det som drabbar den ensamme, utsatte, pryglade och bakvände kungen på korset? Och på vilka sätt hjälper korshändelserna oss? 

Allt vi kan veta om Gud finns på ett eller annat sätt närvarande i korsets drama. 

Kol 1:13-23; 2:6-15

Paulus beskriver hur deras (och vårt) dåliga läge såg ut innan mötet med Jesus: 

Vi var utanför, vi var bortvända, vi var döda, vi var skuldsatta. 

Hur blev det så här? 

1 Mos 3:8

De gömde sig. Distansen, rädslan, misstänksamheten, våldet, misstron mot Gud och varandra… Här föds det. Synden är inte endast ett snedsteg eller ett enskilt misstag, det är snarare som att ett relationsgift sökt sig in i tillvaron, i människan och i hela skapelsen. Vi kan putsa på fasaderna, låtsas som att skuld och skam inte finns eller förklara allt detta som konstruktioner som kyrkan uppfunnit för att hålla folk i schack, men innerst inne vet vi. Själen håller räkning. Människan är utanför, bortvänd, död och skuldsatt genom sin synd. 

I paradiset finns två träd: kunskapens träd och livets träd. Människorna äter av kunskapens träd, och det är där smittan drabbar allt levande. De stängs då ute ur Eden, och framför allt stängs de ute från livets träd. 

Utanför Edens stängda portar väntar död och förgörelse. som inleds när Kain slår ihjäl sin lillebror. Han grundar sedan den första staden, ett slags sinnebild av imperiet, grundat på mord, misstänksamhet och våld. 

Det där livets träd gick förlorat för människan, men nu har något hänt i historien som vi aldrig varit med om förut. Ett träd är rest på en skallformad kulle kallad Golgata, utanför Jerusalems murar. Det är ett märkligt träd som slukar allt som kommer i dess väg. Härifrån släpps ingen lös förrän man är död. 

Här hängs Guds levande Son upp, Han som kallas den andre Adam, Guds lamm, Ordet som blev människa, Kristus, Människosonen, vägen, sanningen och livet personifierat. 

Livet finns i blodet, står det i GT, och när blodet från Jesus fläckar trädet som står på skalleplatsen, då förvandlas det brutala romerska avrättningsredskapet till livets träd. 

På det korset ropar Jesus: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?« Annars ber Jesus »Abba, Fader!« Nu är det som att något främmande dragit in i den fullkomliga gemenskapen mellan Fadern och Sonen. ”Gud gjorde honom till ett med synden”, skriver Paulus, och det är som att människans främlingskap också drabbar Jesus.

I Gamla testamentet används en bock som får bära folkets synder ut i öknen. Alla begär, äktenskapsbrott, lögner, svek och mord läggs på bocken, på syndabocken. Djuret förs sedan ut i öknen. ”Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.” Nu skriker Jesus ut sin ensamhet. Han är syndabocken, övergiven, utdriven och smittad av främlingskap. Synden, mörkret, djävulskapen och fiendskapen har nu flyttat in i den pryglade mannen på pålen. 

Så här ser synden ut. 

Och så här ser kärlekens innersta väsen ut. 

Det är som att korset står som en gammaldags balansvåg för hela världen att se. Vid korset vägs våra liv, våra ansträngningar, våra tappra försök att leva för andra än oss själva, vår önskan att bryta självcentreringen. Vid korset väger vi för lätt. Där är alla människor skuldsatta och smittade av synden, och ingen går fri. Trots alla moraliska framsteg, tekniska landvinningar, politiska överenskommelser och imponerande Nobelpris väger vi för lätt. Det är här vi anar syndens och bortvändhetens brutala konsekvenser: Övergiven. Ensam. 

Så hur går det med vårt taskiga läge?

Vi stod utanför -- Gud försonade oss med Honom själv...