Micke Evhammar, byggsmed och författare, Stockholm har skrivit en bok som skiljer sig lite från det han har skrivit tidigare.

-Ja, alltså jag har väl beskrivit den som en ganska typisk proletärroman med far-son-tema .Den gestaltar ju tre generationer egentligen. Med sonen, fadern och farfadern. Och alla de... tre har väl liksom sin del i att huvudpersonen Leif, sonen, har blivit den han har blivit. Farfadern Anders är rallare, försupen, hustruplågare och barnplågare. Och honom har jag byggt mycket på min egen farfar. Gunnar, fadern är lastbilschaufför. Och typiskt den generationen som vandrar från landet till storstaden. Som väldigt många gjorde. Och så är det då sonen Leif som växer upp i en av Stockholms södra förorter.

Det andra temat är om kärleksförhållande som djupnar.

-Det är väl ett annat sidospår om man får säga så med förhållandet mellan man och kvinna i boken.

Leif går på fest med sin fru My, som är journalist. Framgångsrik sådan och den här festen utspelar sig bland övre medelklass eller kulturmänniskor, de är arkitekter och de är lite så där fiinare folk.

När Leif då berättar att han är smed så tänker de, ja en sån där kille som står vid en ässja och gör vackra saker som de säljer på Granit och sådana här ställen. Men nej, riktigt så var det inte. Så han känner sig ganska utanför även när de sitter i bastun. Och inte har några kläder på sig. De pratar olika språk. Och Leif blir ju naturligtvis riktigt packad, så han sitter där och vräker ur sig dumheter. Det är ju det man tar till när man känner sig utanför. Sen går det åt helvete, han säger saker som han ångrar. Det ligger emellan dom. Leif och My har inte riktigt hunnit prata ut om det.