Fanny Klang, som skrivit om sitt jobb som kriminalvårdare i boken Sluten anstalt, samtalar här med Uffe, med bakgrund som reparatör på en fängelseverkstad. -Jag har jobbat i alla olika säkerhetsklasser och på ett säkerhetshäkte, säger Fanny. Och sen i september så släppte jag min debutroman som heter Sluten anstalt. Och det är en roman så det är ju fiktion. Men det utgår ju ändå i ganska hög utsträckning från när jag var kriminalvårdare. Det är en roman, men det finns mycket inslag från verkligheten. -Alltså jag är bättre på att peka på problemen än att lösa dem. Men jag skulle vilja att man tillsätter någon slags utredning som på allvar går till botten med varför situationen ser ut som den gör. Jag tycker att det är förenklat, det är någon slags symptombehandling och bara så att vi trycker in alla på anstalt så blir det bra. Alltså tror man inte att det kommer folk som fyller de här luckorna då? Om man sätter in till exempel en massa ledare på anstalt, så kommer det komma nya som tar deras plats. Man löser inte problemet, utan man kanske till och med gör det värre. Så jag skulle vilja ha en utredning som tar fasta på orsakerna och konsekvenserna av att samhället ser ut som det gör i stort, inte bara med avseende på kriminalitet, utan även skola, utbildning, jobb, ojämlikhet.