- Jag hade inga syskon och bara mina kusiner som var judar. När jag skulle fylla fjorton var jag var Glämsta för första gången. Det förändrade hela mitt liv. Där var det hundra på ett fat, säger Suzanne Kaplan.

- Min mamma och moster Kicki flyttade upp från Landskrona och startade Klädes-tjänst på Hornsgatan 114. De var i tjugoårsåldern. När Agnon fick nobelpriset i litteratur 1966 hyrde han fracken där.

Hur kommer det sig att du inte har ett fotoalbum från det du var barn? - Efter mamma gick bort så blev det tjafs om arvet. Och då försvann mycket, säger Rita Lippmann. Skulle du inte vilja titta på de där fotografierna? - Ärligt talat så saknar jag de inte jättemycket. Är det rösterna du saknar, mer än fotografierna? - Det är mammas röst jag saknar.

- Jag tyckte att min värld var mycket mer ärofylld. Min pappa var krigshjälte, min mamma hade varit stridande sjuksköterska på slagfältet och min morfar var Stockholms Överrabin. Jag kände mig förmer. Det har varit mig till nackdel, säger Yigael Finkel.

- Mamma och pappa gifte sig 1937 i Åmål. Men eftersom pappa var mosaisk godkändes inte giftermålet av svensk lag. En protestant och en jude kunde inte gifta sig. Så när mina föräldrar skulle skilja sig 1954 så behövde de aldrig skilja sig, för de hade aldrig varit gifta, säger Lennart Dossel.

- Min mormor, Sonja Dossel, fick jobb som ritualbaderska på mikven på Bastugatan. För att få börja jobba krävdes att Rabbin Marcus Ehrenpreis intygade att hon var judinna, säger Sonja Andersen Siirak. I Sonja Dossels ansökan om arbetstillstånd står det bland annat: “Arbetsgivare: Fören. Adass Jisroel, ordförande Jacob Ettlinger Anställningen: Baderska i Israelitiska ritualbaden mot en lön av 50 kr/månad Övriga upplysningar: På grund av religiösa föreksrifter måste vi begagna en judisk baderska som har reda på de rituella lagar i samband med badet.”

- Abraham Olniansky i Lund var religionslärare, kantor och kosherslaktare. Han skickade upp slaktade höns till sina kunder i Stockholm med tåg, säger Anna Nachman, begravningsansvarig för Chevra Kadisha. - Olniansky var kompis med distriktsveterinären i Lund, så han fick dispens att fortsätta slakta kosher, trots att det blev förbjudet i Sverige 1937.

Det judiska Högalid #10 - Berth Samuel by Överlevarna/Det judiska Högalid

- Mina föräldrar kallade sig själva för flyktingar, inte invandrare, säger Eva Fried.  Hur länge gjorde de det?  - Jag tror hela livet.

- Till min bar mitzva läste jag för den fenomenala Abraham Levy. Jag älskade honom, säger Gary Stillman. Vad var det han gav dig? - Han gav mig mod.

- Min barn- och ungdomstid var olycklig. Men nu när jag är gammal är jag lycklig. 92 år gammal har jag träffat en man som fått mina känslor att flamma upp. Det är underbart, säger Marga Margulies.

- Allan Landin var familjens privatchaufför. Han var klädd i KAK-uniform och körde oss i en röd Lincoln, med vit skinnklädsel, säger Rolf Birnik.

- Mitt och Elis liv har alltid varit hit och dit och framåt och tillbaka. Elis satt på nätterna och spelade poker på en svartklubb på Hornsgatan. Han satte mig alltid på en pedistal samtidigt som det förekom mycket kvinnor, säger Kerstin Rosén. Var han otrogen? - Ja.

- Pappa missbrukade tabletter, han tog när det blev jobbigt. Läkarna skrev ut helt sjuka mängder. Till slut tog kroppen stryk och pappa dog när han var 52. En vilsen själ blir inte mindre vilsen av livets gång, säger Ted Ponedel. Var mamma med på begravningen? - Nej.

Inspelat 10/7 2025 - Min mamma dog bara något halvår innan min bar mitzva. Regina Skulka och Tsili Grossman hoppade in och hjälpte till, de kokade all maten. De var jättesnälla. Jag ser hur de står där och lagar maten, säger Ben Auerbach.  Hur kändes det för dig att inte ha med mamma?  (Paus)  - Jag minns inte riktigt hur det kändes för mig.

- Min bror och jag var inte glada åt att vår pappa rökte. Och vi förstod tidigt att man kunde dö av rökning. Många av oss som är överlevandes barn, vi var jätterädda att föräldrarna skulle dö. Det var skräcken. Det var ju hemskt att pappa rökte. Så min bror och jag, vi gömde cigaretterna, säger Paula Grossman.

- I mitten av 60-talet, när jag var nio, tio år, ville min mamma återvända till Ungern. Det blev tal om skilsmässa och min mamma frågade vem jag ville bo med. Jag svarade att jag var van att leva i Sverige och ville stanna här. Jag ångrar inte mitt svar, men jag tror inte min mamma blev glad, även om jag hade skäl för mitt ställningstagande. Lyckligtvis blev det aldrig någon skilsmässa, säger Peter Könyves, som växte upp på Bergsundsstrand 23. Runt om i Högalid har det bott judar från början av 1900-talet och framåt; Lindvallsplan, Folkskolegatan, Långholmsgatan, Brännkyrkogatan, Slipgatan, Heleneborgsgatan och Reimers Holme är några kända, judiska adresser. En del hade också sina butiker och verkstäder i området. Även Nachmansonskas barnkrubban på Götgatan 55 spelade en viktig roll för många söderjudar. Hör av dig om vill berätta din historia från det judiska Högalid.

Paula berättar om sitt liv, tiden i Karlstad, Stockholm och om Peter. Inspelat 3 dec 2022.

Paula Nissenkorn berättar om sitt liv, tiden i Karlstad och Stockholm. Inspelat 29 januari 2023.

Staffan Lamm, född 1937, berättar: Morfar, Martin Lamm, var periodvis sömnlös och brukade stå och titta ut. När tyskarna hade ockuperat Danmark och Norge 1940 stod han i lägenheten och tittade med kikare om tyskarna var på väg in. Till slut fick han en panikattack och rusade ner på centralen och sprang omkring där och skulle hitta någonstans att åka. Till slut köpte han en biljett till Uppsala, där hans barndomshem låg. Han var helt ifrån sig. Till slut lyckades en vän få honom att lugna ner sig. När kriget var slut och allt återgick till det vanliga, var han fortfarande orolig och stod vid fönstret och tittade. 1949 fick han underliga idéer om att utklädda personer dök upp i smyg och tog judar till koncentrationslägren. Det gick godsvagnar nere på skeppsbron då och han var rädd att det var judar som åkte i väg. Han hade väldigt kraftiga vanföreställningar. Min mormor var helt slutkörd av att ta hand om honom och en natt övernattade hon hos goda vänner på Skeppsbron. Då blev han ännu vildare och trodde att hon hade fraktats i väg. Mamma fick komma och lugna honom. Han hotade henne med en kökskniv, så att hon blev tvungen att ringa till Långbro. De kom och hämtade honom. Och då blev det nästan som han hade fruktat; det kom folk och band fast honom och bar ner honom. Efter ett par veckor fick han komma hem och levde nästan ett år till. 1950 gick han ut framför spårvagnen på Skeppsbron och blev överkörd. - Hur påverkade den här händelsen dig, du var tolv år gammal? - Jag var rädd att jag också var tokig. Foto: Ingela Håkansson Lamm Inspelat på Judiska Hemmet, Stockholm.