I serien topp 20 kommer nu ett nytt avsnitt. Denna gång håller vi oss inom Sveriges gränser. Exporten av musik från Sverige är imponerande. Detta gäller förstås också det svenska hårdrocksundret. Dags således att göra en djupdykning i detta fenomen. Jag gör tjugo nedslag i svensk hårdrock och rankar efter egen bedömning.

Dags för ett nytt avsnitt i serien om artisters album och dess inbördes rankning. Denna gång tar vi oss till Irland och Thin Lizzy. Ett band med en kort men bländande karriär. Frontmannen Phil Lynott brände ljusen i båda ändar och lämnade oss alldeles för tidigt. Musiken han skapade är dock odödlig. Denna lista bevisar detta med all önskvärd tydlighet. 

Att gå på konsert är en upplevelse. Och det kan vara olika typer av upplevelser. Oavsett om du är på en gigantisk arena eller en liten klubb kan minnet av konserten vara fantastisk. Eller tvärtom. Allt handlar om hur allt är utformat och hur det fungerar. En bra konsert kan förstöras av en dålig arena, och även det omvända gäller förstås.

Att lista olika fenomen inom hårdrocken är ofta uppskattat. Jag fortsätter med att denna gång gå igenom Power Metal. En genre som både bespottas och hyllas. Själv är jag en anhängare av denna form av metal i all sin nördiga prakt och härlighet. Avsnittet är inspelat tidigt i våras så eventuella hänvisningar till då kommande konserter kan vara inaktuella. Innehållet i övrigt, liksom ämnet, är förstås lika aktuellt som alltid. 

Ett liv är ett liv. Ibland kan det vara långt, ibland avslutas det i förtid. Med en lätt filosofisk touch och på ren inspiration tar jag mig an detta ämne. Med åldern så försvinner fler och fler av de gamla hjältarna från scenen, i alla fall fysiskt. Deras musik och deras arv är för evigt. Med breda penseldrag avhandlas detta ämne lite på uppstuds men med en seriös baktanke.

Hårdrock är inte bara musik. Det är en rörelse och ett fenomen. Det är något som binder samman människor och skapar sammanhållning. Fenomenet hårdrock har diskuterats sedan de första distade ackorden nådde världen. I detta avsnitt försöker jag i det lilla formatet hitta filosofiska funderingar kring den musik vi alla älskar. En spaning i tiden, helt enkelt, utan några djupare baktankar.

Många är de rockikoner som lämnat oss genom åren, och listan över artister som jag sett live men som nu är borta blir längre och längre. Frågan är dock om inte Ozzy Osbournes bortgång är en av de tyngsta. Tillsammans med Black Sabbath skapade de en hel musikgenre och som soloartist fortsatte han att ge ut odödlig musik. Ett hårt leverne och en förödande sjukdom kom till slut ifatt The Prince Of Darkness som lämnade oss 22/7 2025. Hans musik kommer dock alltid att finnas kvar och hans betydelse för hårdrocken likaså. Jag minns John Michael "Ozzy" Osbourne i detta avsnitt.

Black Sabbath har nu tagit farväl. Men en imponerande avslutning på hemmaplan i Birmingham lämnade hårdrockens gudfäder scenen för sista gången. Back To The Beginning var en mäktig heldagsmässa som hölls till deras ära och där många av hårdrockens elit deltog. Men hur var mediebevakningen egentligen? Svaret är, med något undantag, helt obefintlig. Om detta, och om hur hårdrocken generellt ignoreras i de stora sammanhangen handlar detta korta bonusavsnitt. Inspelat utan filter och inspirerat av helgens stora händelse och hur den så flagrant ignorerades.

Sommaren är ofta en intensiv tid på många sätt. Mycket som ska hinnas med under de ljusa och förhoppningsvis varma månaderna. Men också en tid för utomhuskonserter konserter och festivaler. En bit in i festivalsommaren är det dags att göra ett första bokslut. Download Festival i England samt Tons of Rock i Norge är avklarade. Med andra ord är det hög tid att gå igenom dessa båda festivalupplevelser, och det är det som jag gör i detta avsnitt. 

Smaken är som bekant olika, men det behöver inte betyda att man måste se ner på artister man inte gillar. Bara för att man inte uppskattar deras musik kan man ha respekt för leveranser som sker på scenen. Det handlar om respekt även om det också ibland finns exempel på konserter som kanske aldrig borde ha genomförts. Kring detta ämne och med utblick runt recensioner av konserter, handlar detta avsnitt. Ett ämne som ständigt är aktuellt och som jag försöker att utveckla från en personlig horisont.

Vad är egentligen hårdrock? Diskussionen flödar om huruvida vissa band eller artister är hårdrock. Måste det vara en viss typ av musik för att få kvala in i familjen? Hårdrocken karaktäriseras av en otalig mängd genrer men var går gränsen där man inte längre platsar. Handlar det om bakvänd snobbism eller är hårdrocksvärlden präglad av konservatism? Jag tar ett personligt vinklat grepp kring frågan som egentligen kanske inte har något exakt svar.

Jag går i mål med serien kring skickliga musiker och vokalister. Som sig bör så fortsätter jag metaforen hur ett fotbollslag är uppbyggt. Manliga sångare är den sista delen i denna genomgång som började från försvarslinjen med trummisar och basister för att via mittfält och kantspringare, där gitarrister och keyboardister huserar, hamna hos strikern. Kvinnliga sångerskor har jag redan avhandlat i ett tidigare avsnitt, damerna först som sig bör, och därför är det som sagt manliga sångare som är avsnittets ämne. Ingen särskild ranking görs nu heller. Epoker och sångstilar hos de som gås igenom skiljer sig markant så detta är snarare en genomgång av personliga favoriter som på något sätt gör skillnad för de band de medverkar i. Därmed är laguppställningen komplett och spelet kan börja. 

Nu är det dags att fortsätta med topplistorna. Denna gång tar jag mig an nittiotalet. Ett årtionde som, i vissa kretsar och med viss rätta, betraktas som tio år av ökenvandring. Grungen slog sin klor i branschen och benen slogs undan för mycket av den klassiska hårdrocken. Det var mycket av en brytningstid och ett sökande efter identitet. Icke desto mindre kom det mycket bra hårdrock även under detta decennium vilket denna lista så tydligt bevisar.

Jag fortsätter serien där jag avhandlar och går igenom duktiga musiker. Vi närmar oss slutet och nu har jag  kommit fram till de med sina stämband som instrument. Alltså handlar detta avsnitt om sångare eller i detta fall sångerskor. Jag har valt att hålla isär manliga och kvinnliga vokalister. Damerna först innebär en genomgång av sångerskor som på något vis gjort avtryck eller fört utvecklingen framåt. Förstås finns också namn med helt enkelt för deras fantastiska röster.  

Jag fortsätter med topp 20 inom hårdrocken. Efter listan med sjuttiotalet är det nu dags för åttiotalet. Ett årtionde som retrospektivt fått något av en mytisk stämpel. Vi som var med då minns gärna ett färgsprakande decennium täckt i neon då det fanns framåtanda och det kändes som allt var möjligt. Givetvis var det inte alltid så men detta årtionde har en speciell aura, också från de som inte var med. Det vi med säkerhet vet är att det skapades mycket bra film och musik och det senare tar jag fasta på här, med fokus på hårdrock förstås.

Jag fortsätter att göra en genomgång av duktiga musiker. Gitarrister finns som bekant närmast i överflöd så därför delades detta gebit upp i två delar. Del ett publicerades för en tid sedan och nu är det dags för den andra delen. Här avhandlas många gitarrfantomer som betytt mycket inom hårdrocken. Allt ifrån stilbildande ikoner till flyhänta fenomen. Följ med i en odyssé bland skalor och tappingteknik, bland snabba solon och välkomponerade melodier.

Jag drar igång det nya året med ett nygammalt tema. I en serie kommer jag att dyka ner i olika tidsepoker och genrer för att finna de i mitt tycke skarpaste låtarna. Det är inte alltid de mest kända låtarna som dyker upp även om ni nog känner igen de flesta. Det ligger förstås en personlig touch på listorna istället för att göra de helt givna nedslagen i historien. Först ut, ganska logiskt, där mycket började och där dagens moderna hårdrock har sin grund. Välkomna till mitt sjuttiotal.

År 2024 närmar sig sitt slut, och således är det hög tid att gör ett retrospektivt betraktande på vad som hände under året. I förra avsnittet gick jag igenom årets i mitt tycke bästa låtar och nu är det dags för en summering av året totalt. Vilka konserter var bäst, vilken platta stod ut? Hände det något utöver det vanliga? Fanns det rentav någon besvikelse att se tillbaka på? Följ med på en tillbakablick på ett år som innehöll mycket och jag blandar som vanligt allmänna händelser med ett mer personligt perspektiv.

Året närmar sig sitt slut och med det kommer listor. Dags således att  summera vilka låtar som var bäst under 2024. Jag har valt ut tjugo låtar som fastnat lite extra under det gångna året. Som alltid är det en individuell betraktelse och en personlig uppräkning. Vissa artister har mer än en låt på listan medan andra är representerade en gång. Följ med på en genomgång av tjugo essentiella låtar som såg dagerns ljus under det år som snart är till ända. 

Jag jobbar mig igenom fältet av skickliga musiker. Efter att ha avhandlat trummor, bas och keyboard kommer vi nu fram till gitarrister. Det finns förstås otaliga att nämna och därför delar jag upp det i två avsnitt. Samma upplägg som jag hade med trummisar således. Avstamp sker i de tidiga åren och de fantomer som härjade då. Följ med på en tidsresa tillbaka till tiden då hårdrockens gitarrister lade grunden för allt som skulle komma senare.