Vi tuffade vidare från Nederländerna till Belgien och besökte städerna Gent, Antwerpen och Brygge. Våra främsta (och sämsta) konstupplevelser på många av de platserna besökte - Sankt Bavokatedralen i Gent, MSK - Museum voor Schone Kunsten Gent, Onze-Lieve-Vrouwekathedraal i Antwerpen, Rubenshuis och KMSKA - Koninklijk Museum voor Schone Kunsten Antwerpen - pratar vi om i detta poddavsnitt...

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt pratar vi om två av Amsterdams mest kända konstmuseer – Rijksmuseum och Museum Het Rembrandthuis – och hur de speglar Nederländernas konst och historia, men också om vår upplevelse som besökare. 

Rijksmuseum grundades 1800 i Haag och är idag Nederländernas största konstmuseum med verk av Rembrandt, Vermeer och många fler. Men vi var ganska överens om att tycker så Rijksmuseum inte är vårt favoritmuseum. Visst, det är pampigt och fyllt av konstskatter, men vi upplevde det som alltför stimmigt och högljutt. Det kändes mer som en turistattraktion än ett levande museum och det var svårt att komma nära konsten – både bildligt och bokstavligt, eftersom det var så mycket folk överallt.

Rembrandthuis, däremot, tyckte vi mycket mer om. Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss, men det var en häftig upplevelse att vara i huset som Rembrandt bodde och arbetade i under 20 år, samt att prata med Epco Runia, som är ansvarig för forskning och samlingen. Det var mindre folk där och det var ett genomtänkt och fint museum.

Vi pratar också om Amsterdam och hur staden har förändrats sedan 90-talet. Det har blivit många fler turister, vilket påverkar atmosfären i staden negativt. Förr kändes Amsterdam mer avslappnat och autentiskt – nu är det mer trångt, dyrt och kommersialiserat.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här gången delar vi med oss av våra intryck från Mauritshuis – ett museum med en spännande samling konstverk. Vi pratar om deras mest välkända verk, ett av holländarnas nationalmålningar och om romaner som hämtat inspiration från några dessa målningar.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi fick chansen att intervjua Christopher P. Heuer, som är professor i konsthistoria på University of Rochester, New York, när han denna vår är gästprofessor i Göteborg. Han medverkar i ett forskningsprojekt inom idé- och lärdomshistoria vid universitetet, som heter "Freezing Cold - Northern European imaginaries of winter, snow and ice during the Little Ice Age”. 

Han har tidigare forskat och undervisat på Berkeley, Princeton och Columbia och är en expert på tidigmodern konst. 

Dessutom har han skrivit boken “Into the White. The Renaissance Arctic and the End of the Image” som kom 2019 och som har listats som en av de fem bästa böckerna om Renässansen norr om alperna. 

Vår bild av Arktis nuförtiden är mycket präglad av romantikens bilder från 1800-talet, när konstnärer som CD Friedrich målade isen som ett kraftfullt och mystiskt naturfenomen. 

Vi pratar om tidigmoderna expeditioner till Arktis och hur detta visuella ”tomrum”, som antingen beskrev som helt vitt eller helt mörkt, utmanade 1500-talets intresse i att gestalta världen perspektiviskt korrekt. 

Han berättar om gravyrer som holländska upptäcktsresande tog med sig till Arktis som gåvor till människor man skulle kunna möta där, och som lämnades i isen på 1500-talet, innan de spröda resterna (som påminner mer om cornflakes än om pappersark) mycket senare färdades tillbaka till Amsterdam, där de nu bevaras på Rijksmuseum. 

Vi pratar om den svenske biskopen Olaus Magnus (1490-1557) och hans bok ”Historien om de nordiska folken” som han författade under sin exil i Rom. Denna boks illustrationer, som påminner i sin abstraktion nästan om modernistiska verk, gav en mycket rikare bild av snö och is i Norden än någon annan samtida källa. 

Och så pratar vi om Pieter Bruegel den äldres vinterlandskap och hur dessa kan hänga ihop med den lilla istiden i Nederländerna (ca 1540-1620)? 

Lyssna på detta och mycket mer i vårt senaste avsnitt! 

Thank you, Christopher, for talking to us!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi tar oss tillbaka till senmedeltiden och pratar om gobelängserien ”La Dame à la licorne”, på svenska ”Damen med enhörningen”, som skapades mellan 1484 och 1538 och finns på Musée de Cluny i Paris. Dessa verk har fascinerat människor i 500 år och figurerat i såväl Harry Potter-filmerna som i Tracy Chevaliers roman ”Damen med enhörningen” från 2003.

I avsnittet pratar vi om de sex gobelängerna i serien med fokus på hur den sjätte gobelängen kan tolkas och hur den hänger ihop med de fem andra. Fem gobelänger i serien har tolkats ha de fem sinnena som motiv: Synen (La Vue), Hörseln (L’Ouïe), Känseln (Le Toucher), Smaken (Le Goût) och Luktsinnet (L’Odorat), som gestaltas bland annat genom damens interaktion med enhörningen: I ”Synen” håller damen i en handspegel som enhörningen betraktar sig i. I ”Hörseln” spelar damen på en orgel. I ”Känseln” håller damen om enhörningens horn. I ”Smaken” matar damen en fågel. I ”Luktsinnet” binder damen en blomsterkrans medan apan bakom henne känner på doften av en blomma från korgen. Hur den sjätte gobelängen, som kallas ”Mon seul désir”, som översätts med ”Min enda önskan”, hänger ihop med de första fem har diskuterats under en lång tid och de olika teorierna pratar vi om i avsnittet.

Lika gåtfull som motiven är djurens symbolik i gobelängerna och vi pratar mer om enhörningens olika betydelser under 1400- och 1500-talen. Dessutom ska vi berätta mer om hur gobelänger vävdes på denna tid, och varför just denna serie var i rätt dåligt skick och behövde restaureras på 1800-talet.

Konstnären som ligger bakom motiven är okänd idag och i avsnittet pratar vi om de olika teorierna som finns om konstnären, samt hur man har knutit verken till en möjlig beställarfamilj.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nytt avsnitt ute av ”Samtal pågår”! - ett samtal som mest ska vara ett litet livstecken från oss… vi kommer med två goda nyheter… goda för oss till en början och för er kanske senare? Och så ger vi en liten ledtråd om vilket verk nästa avsnitt kommer att handla om.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det har varit tyst kring oss, för just nu håller vi febrilt på att förbereda två distanskurser om den italienska renässanskonsten och den amerikanska konsten på 1900-talet. Så vi samtalar lite om dessa två konsthistoriska perioder, men också om våra gemensamma resor och exkursioner som student till platserna vi nuförtiden pratar om i föreläsningar. Vi pratar om Florens och Venedig, om den amerikanska Ashcan-skolan, om George Bellows’ raka målningar av boxningsmatcher, om kreativiteten i att skapa föreläsningar om konst och om våra favoritmuseer och de som vi gillar mindre mycket. Och Herlitz kommer inte ihåg vad hon heter…!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan vi började med Konsthistoriepodden var en aspekt som vi ville lyfta vad man arbetar med som utbildad konstvetare och vad man kan bli, när man har studerat det teoretiska ämnet Konst- och bildvetenskap. I detta avsnitt pratar vi med vår före detta student Ida Gudmundsson som nuförtiden är verksam som konstnär i Eskilsby utanför Göteborg och som ger kurser i måleri i sin studio, men vars målningar även har blivit omslag till romaner och skivor. Vi pratar om hur man blir konstnär på en konstvetenskaplig utbildning och hur man kan utgå från konsthistoria som en metod för måleri. Vi pratar också om konstnärligt entreprenörskap och konstnärlig frihet och hur man kan behålla den, samtidigt som man väljer att inte vara den nätverkande konstnären som är bosatt i storstaden med dess konstnärliga centrum. Och så diskuterar vi den stora respekten som många människor har för konsten och hur man kan avdramatisera konstnärligt skapande: "Kan du skriva alfabetet och bre en macka? Då kan du måla en tavla också.", är Ida Gudmundssons uppmuntrande inställning.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen börjar säsong 5 med det första konstverket som vi ska prata om: Michelangelos ”Yttersta domen” som han målade mellan 1534 och 1541 på altarväggen av det Sixtinska kapellet i Vatikanen. 

Ni kanske tror att vi har valt verket på grund av världsläget. Nu är det inte bara det..

I Michelangelos målning av domedagen, ser vi den återuppståndne Jesus Kristus som ställer människorna inför rätta och de måste redogöra för sina handlingar. Jesus som domare avgör vilka som får komma in i himmelriket och vilka som blir fördömda till ett evigt liv i helvetet. Idén om den yttersta domen är förknippad med människans hopp om att rättvisa ska segra över orättvisorna på Jorden. 

Men Michelangelos version av detta kristna motiv skiljer sig väldigt mycket från traditionella bilder på detta motiv. I podden berättar vi om de muskulösa figurerna som påminner mer om antika skulpturer än kristna helgon och om anstöten som verkets nakenhet och tvetydiga positioner väckte, tills figurerna slutligen övermålades med små byxor, tyg och skuggor, ett år efter Michelangelos död. 

Vi berättar också mer om Michelangelo, som redan under sin levnad kallades för ”Il Divino” (Den gudomlige), och det storskaliga uppdraget på nästan 200 kvm och närmast 400 figurer som han fick av påven. Varför ville påve Paulus III att Peruginos bara 25 år gamla målningar skulle ge vika för Michelangelos nya bild?  

Vi pratar också om den religiösa ceremonin under påskveckan, vars samspel av musik, ljus och Michelangelos målning sedan åtminstone 1700-talet lockade mängder av turister, men också författare som Mary Shelley och konstnärer som Jean-Auguste-Dominique Ingres till Sixtinska kapellet, för att bevittna och teckna ner den oförglömliga och skräckfyllda upplevelsen de varit med om. 

Allt detta och mycket mer pratar vi om i senaste avsnittet, som finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio! 

Bild: Michelangelo, ”Yttersta domen”, freskmålning, 14,60 m x 13,41 m, Sixtinska kapellet, Vatikanen 

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter drygt hundra år ska Göteborgs Konsthall flytta från Götaplatsen, med start 27 januari 2025, till Slakthuset i Gamlestaden där verksamheten kör igång under 2026. Efter den sista utställningen stängdes, arrangerade Konsthallen en avskedsfest, en ”utrymning”, och precis som väldigt många andra göteborgare som håller sin konsthall kär, var vi med på konsthallens sista öppna dag. Under ”Utrymning: Ett maxat avsked” tog vi farväl av de gamla lokalerna och ser nu med spänning fram emot alla nya möjligheter att få uppleva samtidskonst i gamla slakthuset.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vem längtar inte efter våren så här års? Vi gör det i alla fall och därför valde vi till dagens avsnitt att prata med Malin Borin, som är konservator på Göteborgs konstmuseum och som har restaurerat Anna-Maria Ehrenstrahls verk "Allegori över våren" från 1687. De många misslyckade restaureringar av spanska konstverk vars bilder de senaste åren har spridits världen runt i sociala medier, visar tydligt hur viktiga kunskaper och färdigheter en kunnig konservator besitter. I samtal med Malin Borin får vi en glimt av hennes expertkunskaper, när vi pratar om värdet av historiens känsla, vilka pigment den kvinnliga 1600-talskonstnären Anna-Maria Ehrenstrahl hade tillgång till och om man behöver vara modig för att arbeta som konservator. Varmt välkomna att lyssna!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt besöker vi Nationalmuseums stora utställning ”Romantiken - ett sätt att se” och går med intendenten och curatorn Carl-Johan Olsson genom utställningen. Vi pratar om t ex Romantikens självporträtt, 1800-talets ”utsikts-mani”, Caspar David Friedrichs färger som är omöjliga att reproducera korrekt, Walt Disneys febrila letande efter CD Friedrichs målningar i böcker och på vykort under en Tysklandsresa inför produktionen av filmen ”Bambi” och granar (det är ändå juletider!).

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Till årets och säsongens sista poddavsnitt valde vi ett verk som passar juletiden. Vi pratar om ”Portinarialtaret” (1472-1478) som finns på Uffizierna i Florens och som är det mest kända verket av den flamländske målaren Hugo van der Goes (ca 1440-1482).

Men vi kommer inte prata så mycket om det välkända kristna julmotivet, som visar herdarnas tillbedjan efter Jesusbarnets födelse. Istället fokuserar vi på den person efter vilken verket blev uppkallat: verkets beställare Tommaso Portinari. Vad vet vi om Portinari som var så välbärgad att han hade råd att beställa denna överdådiga målning av en av Flanderns mest välkända konstnärer?

Hur blev den florentinske bankiren chef för Medicibankens kontor i Gent och vad vet vi om hans nära kontakter med det burgundiska hovet? Och hur hänger målningens dyrbara och moderiktiga kläder ihop med Portinaris affärsverksamheter i Brygge?

Men vi kommer också prata om den mystiske målaren bakom verket, Hugo van der Goes, som idag är ett av de tyngsta namnen i konsthistorien om renässansen norr om Alperna, men som man vet väldigt lite om. Hugo van der Goes levde under hela sitt liv i skräck för evig förbannelse. Dessutom led han samvetskval över den stolthet som han hade känt för all berömmelse som han erfor som konstnär.

Hans mentala hälsa sviktade gång på gång tills han på toppen av sin karriär drog sig tillbaka som novis i Rood-Kloster, ett kloster utanför Bryssel. Bara ett 30-tal konstverk kan nuförtiden knytas till Hugo van der Goes, trots att han uppnådde stor berömmelse bland borgerskapet och adeln, vilket hans få bevarade verk vittnar om.

Bild: Hugo van der Goes, Portinarialtaret, 1472-78, olja på pannå, 253 x 304 cm, Uffizierna Florens

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt pratar vi med chefsintendenten Dragana Vujanovic Östlind från Hasselbladstiftelsen om årets Hasselbladspristagare Ingrid Pollard och utställningen som för närvarande visas på Hasselblad Center i Göteborg. Ingrid Pollard föddes 1953 i Guyana, flyttade som treåring till London och har varit verksam som fotograf i England sedan 1980-talet. Genom fotografen Ingrid Pollards verk samtalar vi om det brittiska arvet i kolonierna, om fotalbum, identitet och maskulinitet och om rasism som sitter i väggarna. Varmt välkomna att lyssna!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen ska vi prata om 1700-talet igen, nämligen Jacques-Louis Davids ikoniska målning “Marats död” från 1793, som finns på Kungliga museet för sköna konster i Belgien och i en kopia från 1800 på Louvren.

Davids tavla visar den döende tidningsmannen, revolutionären och politikern Jean Paul Marat och det är en vacker och stillsam död vi får se här. Inget får en att ana den rafflande och våldsamma historiska berättelsen som ligger bakom motivet.

Målningen härstammar direkt från den franska revolutionens epicentrum. Målaren David och motivet Marat var inte bara vänner, utan båda politiskt aktiva i Nationalkonventet under den franska revolutionen. Medan Marat inte överlevde revolutionen, kunde David med nöd och näppe undgå giljotinen.

Nuförtiden räknas konstverket till ett av de viktigaste i den franska konsthistorien, men då det begav sig fanns ingen plats för den i Frankrike.

Konstnären själv fick rädda undan tavlan, gömma den i flera år och ta med sig den till sitt exil i Belgien, där den finns än idag.

Jacques-Louis David är en av de viktigaste målarna i den franska konsthistorien, men när han gick bort, nekades han till och med att bli begravd i Paris. Bara hans hjärta ligger begravd på Père-Lachaise i Paris.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt berättar vi om Dorothea Langes ikoniska fotografi “Migrant Mother” från 1936. Modern i det berömda fotografiet har blivit den stora depressionens (1929-1939) ansikte. Men vad är det egentligen vi ser i fotografiet? Det finns två olika versioner av historien, den ena av fotografen Dorothea Lange och den andra av den avbildade kvinnan Florence Thompson och hennes barn.

Dorothea Lange var en av många fotografer som arbetade för Farm Security Administration, kort FSA, en statlig organisation som skapade en omfattande bildsamling över det amerikanska samhället mellan 1935 och 1944. Lange berättade om det gigantiska migrantläger hon hittade i Nipomo, Kalifornien, där 2500-3000 personer hade slagit upp tillfälliga hem för att få arbete inom ärtskörden som hade utlovats i tidningsannonser. Men på grund av det exceptionellt kalla vädret och vårstormar hade ärtskörden frusit sönder och det fanns inga arbeten för de desperata och utsatta människorna, som nu var strandsatta på det leriga fältet. I fältanteckningarna som Lange lämnade in tillsammans med de sex fotografierna som hon tog av familjen beskriver hon: "Sju hungriga barn. Fadern är infödd i Kalifornien. Utblottade i ärtplockarläger ... på grund av den misslyckade ärtskörden. Dessa människor hade precis sålt sina däck för att köpa mat." 

Men denna berättelse dementerades av modern Florence Thompson, när hon valde att träda fram 1978, efter att Lange hade gått bort. Florence Thompson berättade om sitt Cherokee-ursprung och att hon inte alls hörde till de stora skarorna av migranter som hade lämnat Oklahoma för att söka sin lycka i Kalifornien. Denna marsdag 1936 hade bilens kylare gått sönder och barnen hade tagit den till närmaste stad för att få den reparerad, medan hon och de andra barnen väntade. Lange hade också skickat bilderna till redaktören för San Francisco News, där några av fotografierna trycktes redan några dagar efter hennes besök i lägret, under rubriken: "Ragged, Hungry, Broke, Harvest Workers Live in Squalor.", vilket gick emot det hon hade lovat Thompson.  

Långt senare skulle många FSA-fotografer kritiseras och anklagas för att de hade riktat sina linser mot "perfekta offer" som de, delvis arrangerat, visade i sina fotografier. Ändå måste FSA-fotografernas viktiga roll för statens hjälpinsatser poängteras. Langes bilder på Florence Thompson och hennes barn fick omedelbar uppmärksamhet av Resettlement Administration i Washington och 9000 kg mat skickades till ärtplockarlägret i Nipomo.

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nytt avsnitt av ”Samtal pågår” ute! Denna gång samtalar vi om våra tankar om det underskattade i konstsfären. Det blir allt från Alexandra Herlitz’ förtjusning i Rokoko till Alexandra Frieds aversion mot collage. Där emellan bjuder vi på allvar och skratt, sanningsanspråket i Andreas Gurskys fotografi och Visbys tveksamma framställning i CG Hellqvists ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby”. Varmt välkoma att lyssna!

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Denna gång tar vi oss till Edo-periodens Japan och det mest ikoniska japanska konstverk: Katsushika Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” (ca 1830-1832) från serien “36 vyer av berget Fuji”. Bilden har blivit en symbol för Japan och används nuförtiden i de mest olika sammanhang. Den har blivit emoji, används i miljöaktivism, surferkulturen och i ölreklam. 

Alla känner nog igen bilden, men handen på hjärtat, hur många vet mer om den än titeln och konstnären? Bilden känns så modern och ungdomlig att det är svårt att tänka sig att den är nästan 200 år gammal och att konstnären var över 70 gammal när han skapade den. 

I vårt poddavsnitt berättar vi hur bilden omedelbart uppnådde en otrolig popularitet i Japan, där färgträsnittet ska ha tryckts upp i hela 8000 exemplar, istället för de sedvanliga 200. Vi pratar om hur bilden kom att påverka den västerländska konsten, när den nådde Europa ca 1850 och hur konstnärer som Vincent van Gogh, Carl Larsson och kompositören Claude Debussy inspirerades av den. Men vi berättar också om inspirationen från väst till öst och hur nederländska konstverk anses ha påverkat Hokusai och hur det importerade färgpigmentet berlinerblått från väst kom att spela en betydande roll i Hokusais verk. 

Eftersom vi befinner oss väldigt mycket i Japan i detta avsnitt, som har en konst och en konsthistoria som inte alla är helt bekanta med, kommer vi att introducera en del japanska fenomen och begrepp i detta avsnitt. Till exempel berättar vi om bildgenren ukiyo-e som översätts till “Bilder från den förbiflytande världen” och hur Hokusai bidrog till att förändra den. Vi förklarar också den spännande tekniken färgträsnitt med vilken dessa japanska bilder producerades, som under Edoperioden inte ansågs vara konst, utan snarare en souvenir, som kunde köpas till samma pris som ett paket nudlar. 

Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.