Ulrika ångrar löftet att prata om dokumentären Zlatans näsa. Men samtalet klarar sig – och kanske skulle någon annan ha druckit öl med MFF-fansen. Donia har sett två spännande utställningar i Göteborg, Nevvens tioårsjubileum och ”Lillhagen i färg” på Stadsmuseet. Ulrika tog sig upp på Torekällberget och Södertälje konsthalls utställning i exil. Bild från ”Lillhagen i färg”, akrylmålning av Mirja Seppänen (beskuren).

Donia har varit och sett Corpus Cosmos i Uppsala, och Flare-Up på Accelerator medan Ulrika har ägnat för många timmar åt dokumentärserien ”Familjen Nerdrum. Alltsammans landar i motivet Kroppen – ett av de äldsta som finns, och nu är tolkningarna av den, även hos Odd Nerdrum, föränderliga. Hur kan man ersätta sjukdomars krigsmetaforer och vilka kroppar räknas? Nerdrums etablissemangshat har kanske varit mer konsekvent än vi förstår i podden. Och det blev ett besök på konstmässan Supermarket. Ljudklipp: från Supermarket samt Miss Universums ”Ah – det är konsten”. Bilder: Pakui Hardware ”Antidote” (2020), Courtesy Pakui Hardware och carlier | gebauer, Berlin/Madrid. Foto: Ugnius Gelguda. Stillbild från ”Familjen Nerdrum”, ©NRK.

I själva verket har läst Andreas Gedins bok ”Christer Strömholm och nazismen” och funderar på det alldeles speciella med fotografiets exploaterade motiv. Två utställningstips levereras: Grabbar på SKHLM Konsthall i Skärholmen och Beckerstipendiaten Lisa Englund på Färgfabriken. Och så fick det bli några minuter om en oväntat rolig Vårsalong.

I vårens första avsnitt har Donia sett den norska filmen Open Call av den norska konstnären Sille Storihle. Den behandlar en tävling för ett offentligt monument och är en sorts satir. Men över vad egentligen? Göteborgs konsthall stänger inför sin flytt till Gamlestaden – vi hissar och dissar. Till slut är det dags att bada i omslutande matematisk musik på konsthallen Mint och lyssna till protestsång från Pakistan på Konsthall C i Hökarängen.

I själva verket fick ett socialt ryck och bjöd in scenkonstpodden Kritcirkeln för en gemensam podd. Hur ser vårt kritikarbete ut och vad har det för svårigheter? Vi utropar musikalens år och ser närmare på ”Fallet Bogdan” och konstnärlig forskning. Men ingen vill riktigt förutspå 2025. Med Cecilia Djurberg, Donia Saleh, Ulrika Stahre och Loretto Villalobos.

I själva verket funderar på begreppet omsorg i konstvärlden med anledning av Runo Lagomarsinos utställning på Marabouparken, ser Katalin Ladik på Moderna museet och tar en snabb sväng på Stockholm Gallery Weekend (och tyvärr till en utställning som stänger redan den 16/11). Korta ljudklipp från Ladiks ”Die Frauen” (1978) och ”Jugoslavian hymn” (1971).

Inspirerad av Konstväxlingar, nya verk på en handfull stationer i Stockholms tunnelbana – tillgängligt för den som har månadsabonnemang – fördjupar sig Donia i det offentliga rummets sociologi. Från underjorden rör vi oss till det undermedvetna och Ulrika försöker ringa in surrealismens svanesång i Paris. Dessutom: överskattat och underskattat.

I själva verket är tillbaka med en första höstträff. Vi har varit på September sessions – bland annat ”Cruising for a Bruising” med Rosa Aiello & Dylan Aiello – och försökt delta i performances. En av oss har besökt Manifesta i Barcelona. Och även denna gång frågar vi oss vad som är över- och underskattat. Med Donia Saleh och Ulrika Stahre.

I själva verket försöker bryta sin stockholmsfixering och tar sig till Ställbergs gruva i Bergslagen och lite på känn även till Härjedalen. Ulrika blir förtrollad av Sweden solar system, men är det verkligen en form av offentlig konst? Donia ser Jumana Mannas verk ”Foragers” om rätten till grödor i Palestina. Båda kämpar med det nya inslaget Överskattat och underskattat.

I själva verket tar sig nu an det ämne som förra avsnittet utlovade, den mesiga konstkritiken. Ingen läser den ändå, så i ett försök att bli lite mer populära tar sig Ulrika Stahre till Konsthall 16 och tittar på sportrelaterad konst, medan Donia Saleh har sett både Hjärtahjärna på Liljevalchs+ och den offentliga konsten som kanske konkurrerar med reklamen: Jenny Holzers aforismer runt om i Stockholm.

Första podden på hemmaplan för omstartade konstpodden I själva verket, med Ulrika Stahre och Donia Saleh. Vaginal Davis, konstmässan Market och ett misslyckande att diskutera misslyckande. Det blir också lite Palestina, poesins kraft och en Nakba-utställning. Men konstkritikdebatten får bli nästa gång.

Konstpodden ”I själva verket” är tillbaka. Ulrika Stahre och Donia Saleh befinner sig i denna nypremiär på plats i Venedig, för biennalen. I sällskap med Aftonbladet Kulturs Sinziana Ravini och Fredrik Svensk tar de sig an temat ”Foreigners everywhere”. Vad betyder det egentligen? En och annan nationell paviljong lyfts fram. Men vad menade Parisa Liljestrand i sitt tal? Och går det ens att diskutera en jätteutställning som Venedigbiennalen efter två dagar på plats.

Vi sammanfattar 2022. Året då konsten kom tillbaka med full kraft efter pandemin, året då vi poddade om konst och året då den politiska korrektheten korrigerades. Vilka var flopparna och vilka var topparna? Vi tittar tillbaka på skandalerna som skakade biennalerna, vi såg ett myller av optimism, utopier, rent av ett nytt 1968 och vi var på utställningar som mest kändes som en misslyckad kickoff. Och vi utnämner årets genombrott. Det blev två stycken: Salad Hilowle och Theresa Traoré Dahlberg Dessutom är det Silly season i konstvärlden! Många stora konsthallar har bytt ledargarnityr. Vilka är de nya cheferna? Själva funderar vi på att söka jobb på Carl Eldhs ateljémuseum. Tack för oss! Ulrika Stahre, konstredaktör på Aftonbladet Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet Producent: Martin Aagård

Ulrika har varit på kongress om konstkritikens framtid och insett att den varit på defensiven länge. Kanske är det är dags för både konstnärerna och kritikerna att lämna storstäderna? Vi har läst en ”doorstopper”-biografi och recenserar israeliska Maya Attoun som tragiskt nog dog i somras bara 48 år gammal. Nu ställs hon ut på Magasin III, som gör comeback. Länge var det Stockholms viktigaste konsthall men på sistone har de legat lågt och satsat mer på sin verksamhet i Jaffa. Det är en dystopisk, sensuell utställning. Och är kanske miljöaktivisterna som attackerar konstverk framtidens konstkritiker?

Vi har tagit in Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson för att granska den nya kulturbudgeten. Hur fattig är den? Riktigt fattig ska det visa sig. Hon är inte särskilt upprörd över att den fria entrén till statliga muséer försvunnit, däremot över att satsningen på kulturskolan för barn försvinner. Vi kastar oss in i den hetsiga debatten om flytten av konsthallen i Göteborg och fresken av Nils Nilsson som nu riskerar att försvinna. Varför är Göteborgs stad så slöa? Och kommer Ulrika att klistra fast sig i den? Dessutom sänker vi tröskeln till Stockholms gallerivärld som visar upp sig på styva linan under helgen. Och vi lär oss hur man skiljer på modernism och postmodernism med ett enkelt trick.

Nej, Hilma af Klint är inte den första abstrakta konstnären. Hon var ingen pionjär. Hon målade sina andemålningar i smyg och var aldrig med på banan. Det och lite andra hårda sanningar kommer fram när vi granskar Lasse Hallströms film ”Hilma” som gör sitt bästa för att hålla den romantiska konstnärsmyten vid liv. Dessutom pratar vi om potatismosattacker mot klassiska konstverk. Bra eller dåligt? Det är inte så lätt som det verkar vid första anblicken. Men framförallt är vi drabbade av Nan Goldin på Moderna museet. Det bästa utställningsbygget på evigheter och en konstnär som är något av en legend. Men, det är ju inte särskilt subtilt alla gånger. Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger Producent: Martin Aagård

Vår ide om kreativitet är förlegad. Maskiner kan också vara kreativa. Det tycker i alla fall tech-skribenten Mattias Beijmo, så självklart bjöd vi in honom till podden för att prata om konst och artificiell intelligens. Ämnet är superhett. Sen några veckor tillbaka kan nämligen alla med tillgång till internet skapa konst på de mest avancerade AI-verktyg som finns att tillgå här i världen. De har till och med inbyggda konstkritiker. Mattias är entusiastisk över maskinernas konstverk och har till och med låtit dem rita omslaget till hans nya bok. Ulrika är lite mer skeptisk. Och i slutändan är det väl ändå konstvärlden som bestämmer vad som är konst eller inte? Med Ulrika Stahre och Mattias Beijmo Producent: Martin Aagård

Veckans mest oväntade konstnyhet var ändå att Brad Pitt och Nick Cave debuterade som skulptörer i Finland. Kändisar som gör bildkonst är inget nytt fenomen, Ulf Lundell och George W Bush är bara två exempel, men vad är deras konst egentligen värd? Mest pratar vi dock om konstkritikern Mårten Arndtzéns debattbok om Lars Vilks. En bok som vill kritisera den ”politiska korrektheten” i konstvärlden. Den är intressant som konsthistoria men frågorna den väcker är minst lika många. Förenklar han Vilks verk? Och vågar Arndtzén tackla frågan om verket är antimuslimskt? ”I själva verket” är i grunden fega och pragmatiska men Ulrika droppar en överraskande ståndpunkt i frågan om rondellhundens framtid. Dessutom konstaterar vi att Hilma af Klint faktiskt var ett barn av sin tid, trots att hon utmålats som konsthistoriens stora outsider. Och Ulrika har varit på en utställning om bilar –  Burnout på Göteborgs konsthall. Med Ulrika Stahre, konstredaktör på Aftonbladet och Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet. Producent: Martin Aagård

Sverigedemokraterna är det parti som har den mest utstuderade kulturpolitiken. Hur kommer den att märkas efter valet? Vi är vana med kulturpolitiker som håller armlängds avstånd till konsten men här kommer ett parti som engagerar sig djupt i bildkonstens och arkitekturens utseende. Alltid med ”svenskheten” i första rummet. I själva verket håller eftervalsdebatt och funderar på hur själva stadsbilden kommer att förändras med SD i maktposition. Alla försök att bygga ”gammaldags” har ju fått stora problem. Jakriborg i Skåne och Stadtschloss i Berlin är i grund och botten bara fasadarkitektur som passat på Disneyland. Ulrika har sett en riktig topputställning – Salad Hilowles ”Homecoming” i Gävle. Det är otroligt helgjutet. Skimrande. Och Hilowle är en av landets mest spännande konstnärer just nu. Cooking sections utställning på Bonniers konsthall hade däremot passat bättre på Naturhistoriska museet, tycker Clemens. Trots att den handlar om laxar så har han inte sett något torrare. Ulrika är mer förlåtande. Konsten måste också få vara lite undervisande ibland. Dessutom har vi läst Per I Gedins bok om Sveriges första professionella konstkritiker –  August Brunius. Och vi har sett Tora Vega Holmström på Thielska. Gatufotografiets fader William Klein är död, förresten. Han blev lika gammal som Drottning Elizabeth. Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger Producent Martin Aagård

I själva verket har läst Claes Brittons jättelånga bok om museimannen och legendaren Pontus Hultén. Vem var han egentligen? Vi blir bara mer och mer osäkra ju mer vi läser. En machoman, patriark, salongsanarkist och lekfarbror som tog popkonsten till Europa från USA, helt klart. Men bilden är onekligen komplex. Och biografier blir ofta hjälteporträtt. Skandalernas tid på Moderna museet är dock över. Numera får man åka till Tyskland för att hitta saker att uppröras över. Såväl årets Berlinbiennal som Documenta har drabbats av skandaler som fått stora konsekvenser. I Berlin har irakiska konstnärer lämnat utställningen eftersom ett franskt konstverk visar bilder på människor som torterades av USA i Abu Ghraib-fängelset. Och Documentas chef Sabine Schormann har tvingats av gå efter att antisemitiska karikatyrer letat sig in i hennes jätteutställning. Frågan är hur såna haverier ska undvikas? I det ena fallet handlar det om kuratorer som har för mycket kontroll över hur saker visas och i det andra fallet om kuratorer som har ingen koll alls. Vi har också varit på en betydligt mera stillsam tillställning – den årliga öppningen av höstens gallerisäsong i Stockholm. Det brukar vara en ganska röjig afton, men i år lade värmen sordin på feststämningen. Men det fanns guldkorn. Ayan Farahs första stora utställning i Sverige på galleri Nordenhake, Amalia Bille på Berg gallery, Fredrik Söderberg på Cecilia Hillström gallery och Jonas Nobels motorsågskonst på Andys gallery. Dessutom fick vi upp ett spår om var Zlatanstatyns näsa befinner sig! Vi nås i alla fall av ett rykte om att Moderna museet har koll på var den är. Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger, konstkritiker på Aftonbladet och Svenska Dagbladet Producent: Martin Aagård