I det här avsnittet blickar Amina framåt – tio år in i framtiden – och reflekterar över hur livet skulle kunna se ut om allt får fortsätta växa i den riktning som känns rätt.

Hon delar tankar om kreativitet, författarskap, hästar, resor och om den stilla tacksamheten i att faktiskt redan leva mycket av det liv hon en gång drömde om.

Det blir ett samtal om tid, utveckling och modet att stanna upp och se allt som redan är gott.

Mot slutet skickar Amina två nya frågor till Emma:

Vilken är den vanligaste lögnen du berättar för dig själv och vilken lärdom i livet har format dig mest?