I det här avsnittet rör sig Emma mellan det jordnära och det stora. Från skrattet åt AI-snack och varför vissa fortfarande älskar papper och penna, till den svåra men viktiga frågan om hur vi pratar om döden med våra barn.

Hon delar minnen från sin tid på hospice, reflekterar över vad som faktiskt tar slut och vad som kanske lever vidare, och landar i ett sätt att leva som gör rädslan mindre. Mot slutet skickar hon stafettpinnen vidare till Amina med en ny fråga: musik. Vad lyssnar du på när du vill bli glad, när du vill gråta, och vad har du slutat spela för att det inte längre tjänar dig?