Det har varit en händelserik sommar men det känns samtidigt som att jag kunnat göra mer. En känsla som jag inte tror att jag är ensam med. På något sätt saknar jag mina rutiner och den vardagen som fanns som grund. Något att bygga momentum på. Något att förhålla sig till. Ett avsnitt om återkommande mönster och andra insikter.