Det ena innefattar alltid det andra när vi pratar ledarskap och relationer. Hur är det när hjärnan säger ja och kroppen nej, eller kroppen säger ja och hjärnan nej och har det med relationer att göra? Är förmågan att vara en bra ledare relaterat till förmågan att bygga relationer, oavsett om det gäller för dig själv, en annan person eller en grupp? Varför är det viktigt i det personliga, i chefs- och ledarskap, i förändring, i bekväma och obekväma diskussioner och samtal och med dina nära? Hur funkar det och vad är det som gör skillnad? Många frågor och svar i podden med viktigt kring att leda dig själv och andra.