Troligtvis slutet eller ny början.
Säsong 3, Avsnitt 1 - Livstecken
Det har gått nästan ett år sedan mitt senaste avsnitt. Jag har nästan hunnit med att dö och komma tillbaka till liv. Det har dessvärre både supits, knarkats och älskats nere i Thailand.
Jag har dragits med ett flertal sjukdomar och hälsan har bara blivit sämre och sämre. Tills det slutligen inte gick mera. Jag bad om hjälp. Eller jag tog emot hjälp.
Nu är jag tillbaka, drogfri, nykter och singel. Som så många gånger tidigare höll kärleken (och alla dess medföljande känslor) på att bli min undergång. Jag är tillbaka i Sverige på obestämd tid och börjar närma mig en månad drogfri.
Om ett par dagar hittar ni mig troligtvis nere i Halmstad på Convent och därefter är det mesta oklart. Jag inväntar provsvar och klarhet från vården. Jag dras med smärtor och känslor. Jag känner mig tom. Jag lever men jag lever inte. Det känns mest som att jag existerar.
Det känns som att en stor del utav Kim blev kvar i Thailand. Och här sitter jag nu i någon form utav mänskligt tomt skal. Det har varit otroligt mycket andliga och själsliga upplevelser under det senaste året. Och vad som väntar i framtiden återstår att se.
Välkommen tillbaka!
Säsong 2, Avsnitt 11 - Afantasi!
Efter mitt förra avsnitt har mina flöden i sociala medier översvämmats av Afantasi. Att mobilen lyssnar och pushar riktade adds börjar nästan bli normaliserat, men är fortfarande otäckt. Att ungefär 2% av världens befolkning inte kan visualisera, och att JAG är en av dem, suger ju kanske lite. LYCKLIGTVIS är JAG inte ensam och det är här som jag blir påmind om vikten av att prata så pass öppet och ärligt som jag gör. Både om beroendesjukdomen och psykisk ohälsa. Och mina erfarenheter. För det är en vacker, eller skön känsla att inte vara ensam. I en värld där utanförskapet bara växer och blir kraftigare, och med en sjukdom som med tiden isolerar de flesta utav oss, så behövs det gemenskap och kärlek. Gemenskap är en otroligt viktig ingrediens i vägen mot ett tillfriskande.
Lever du med Afantasi?
Kan du visualisera?
Hur är ditt lokalsinne?
Kan du beskriva platser eller människor utifrån minnet?
Kan det finnas samband mellan ångest/högkänslighet och Afantasi?
Är människor som kan visualisera mer toleranta mot hallucinationer?
Vad tror du? Dela gärna med dig utav kunskap eller erfarenhet i ämnet.
Säsong 2 - Avsnitt 10!
Vad är 12 steg? Vad betyder tolvsteg eller tolvstegare?
Vad betyder dem för mig? Hur tolkar jag dem? hur har de hjälpt mig? Hur hjälper de mig dagligen till att bli en bättre, stabilare och lyckligare människa?
Acceptans. Lev och låt leva. Att fölåta och be om förlåtelse. Att visa kärlek. Att bli mottaglig för kärlek. Att villkorslöst ge, istället för att leva med en förväntan att få. Att ta ansvar. Att dagligen inventera mig själv istället för andra. Att underhålla min mentala hälsa. Att växa upp. Att be om hjälp. Att utvecklas andligt.
Har du hört talas om tolvsteg tidigare? Vad betyder det för dig? Har jag missat någonting? Har du en helt annan tolkning? Kommentera och berätta gärna om din upplevelse.
Säsong 2 - Avsnitt 9
Troligtvis en hel del upprepning sedan tidigare. Om ens någonting nytt? Jag har kommit till insikt att jag väldigt ofta upprepar mig. En hjälp till denna insikt är faktiskt den här Podden. Och hjälp och feedback från er. Det är ingenting jag har gjort medvetet och ett första steg till en förändring är medvetande. Jag vet inte om det handlar om hjärnskador från missbruket men jag kan ganska ofta upprepa mig på kort tid. Är det ett problem? Nä faktiskt inte. Mest en observation.
Ta hand om er, kram!
https://linktr.ee/bayqon
Säsong 2 - Avsnitt 8 - Det är officielt! Det blir en säsong till.. --> Här <-- finns länkar till mina sociala medier.
Säsong 2 - Avsnitt 7 - Gud är störst. Det är min senaste och största insikt längs den här resan i livet. Det var aldrig vården som svek mig. Även om det många gånger kändes som så. Det var JAG som svek Gud. Alla är fria att tro vad vi vill. Efter alla dessa fenomen och förnimmelser, röster och ljud. Möten med varelser.. Varelser som inte hör hemma här. Oförklarliga glitchar, sanndrömmar och energimöten. Förlåt för att jag inte har förstått det här tidigare. Förlåt för att jag gång på gång har syndat så hårt. Jag vet inte hur mycket av min egenvilja som egentligen fanns kvar i mig efter det där första glaset eller om det enbart var ondhet med begär som styrde och kontrollerade mitt mänskliga skal. Men jag är ledsen. Genuint ledsen att jag har öppnat den här porten. En port som jag inte lyckats stänga. Jag vet inte när i livet som det skedde. Kanske redan som barn när jag sålde min själ till någon klasskompis i lågstadiet? Eller som 13-14 åring vid min första OBE? Eller vid 21-22 års ålder då jag ytterligare får en kraftig OBE i samband med ett suicidförsök. Jag vet ärligt talat inte när, eller hur. Det känns inte som att kroppen kommer överleva den här gången men vi kämpar på och försöker. Vad som är sant i mig just nu är att det finns otroligt mycket mer än jordelivet som de flesta känner till. Det finns mer man kan se, höra, känna eller förflyttas till. Och jag vet inte om det ger mig trygghet eller orolighet. Det finns så många fina själar jag saknar och hoppas få återse en dag ❤️ nu är det tillit och tro och hopp som gäller.
