I vårt sjuttioförsta avsnitt låter vi orden och känslorna flöda fritt när vi delar våra inre resor och fortsatta uppvaknanden om vi erfarit och lärt oss.

Vi samtalar om hur vi, trots att vi kommit långt i vår andliga utveckling, fortfarande har många lager kvar att skala av. Vårt medvetande har fördjupats, blivit mer nyanserat där vi känner en starkare närvaro i våra känslor, en samklang med alltet och med Gud. Även om resan stundvis är ensam, är den också helande, vacker och egentligen aldrig en ensam livsväg att vandra.

Universum för oss till möten och människor som öppnar upp för nya insikter och perspektiv, inte minst för att väcka den största kraften av alla, kärleken. Särskilt kärleken till oss själva, det är där allt börjar.

Vi väcks genom andra själar, som genom sin närvaro belyser vår glömda kärlek, en kärlek som ofta gömts bakom rädslor och gamla sår.

Avsnittet avslutas med att Ann läser ett brev direkt från sitt hjärta, skrivet tillsammans med sina guider.

Vi hoppas att hennes ord får landa mjukt i era hjärtan och påminna er om att livsvägen aldrig är helt ensam.