Avsnittets gäst är Kerstin Dejemyr, polis i 25 år och initiativtagare till #metoo inom Polisen.

Sedan 2018 arbetar Kerstin med organisationsutveckling som egen konsult.

Samtalet börjar med en beskrivning av hur visselblåsning funkar i en tystnadskultur.

Niklas associerar till svårigheten att utmana sin flock och rädslor som är förknippade med det. För detta har Kerstin ett begrepp som hon använder när hon beskriver sin egen själsliga brottningsmatch under alla år som polis.

Anna vidgar perspektivet, för det handlar ju inte bara om Polisens organisation. Hon berättar om sin egen förvandling från att vara ifrågasättande till att försvara samma saker några år senare i en stor organisation.

Niklas tar upp kraften som finns i psykologisk trygghet och berättar om ett experiment där alla fick lägga ifrån sig sina titlar och vad det ledde till. Han rekommenderar en bok.

Varför blir det då så här? frågar Kerstin och talar om betydelsen av mod och vilja, för det kommer bli stökigt. Niklas fyller på med en bild av smärta – när gör det minst ont? Hur ont måste det göra, innan vi agerar? undrar Anna.

Kerstin talar om drivkraften som finns i att söka lyckan, Niklas om skillnaden mellan rollen och den sanna människan och Anna om den kollektiva intelligensen som inte bara borde nyttjas i ”cykelställsfrågan”.

Kerstin berättar om sitt experiment vid middagsbordet och om en idé om nypressad juice, Niklas om betydelsen av små signaler och det passiviserade samhället och Anna om varför 7 av 10 förändringsarbeten misslyckas samt om den omänskliga pressen på ledare, vilket får Niklas att ömma för en välkänd grupp i samhällssystemet. Gissa vilken!

Anna rundar av med att be Kerstin om tre tips för förändring.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.