Det har varit en livlig tid senaste månaden här påLånggatan. Fönsterbytet i det stora stenhuset mitt emot har livat upp ljudkulissen, och vi har följt alla moment i arbetet med fascination.

Vi arbetar med rekrytering och dessa arbetsmoment har vi nogaldrig tidigare kunnat följa på så nära håll som nu. Det sägs att Ernst-Hugo Järegård bodde i det där stenhuset en gång i tiden. Kanske är det bara en skröna. Kanske inte. Men vi tänker ändåatt det passar, för något spännande vilar fortfarande över där kvarteret. Hur som helst. Värmen är på väg tillbaka, men det är ljuset som betyder mest. Det där klara vår-ljuset som hittar in genom våra fönster och säger att tiden har vänt. Att sommaren, och kanske även konjunkturen, närmar sig.

Och just här, mitt i allting, sitter vi nu ner med en personsom på ytan verkar vara som vem som helst. Men det dröjer inte länge förrän man förstår att det här ärnågot annat. Han har den där förmågan. Att förstå. Att lära. Att lösa. Sånt som vanliga dödliga aldrig ens försöker sätta sig in i, det gör han, nästan som om det vore...enkelt. Från elektronikreparationer av komponenter på SAS tillIT-lösningar, integrationssystem och en källare full av prylar Han har kraschat, börjat om, bytt bana – men alltid landatpå fötterna.