Hon är en av Sveriges mest kända journalister och kulturskribenter. Hon är succéförfattare, historiker och – som hon gärna vill påstå trots att det inte låter särskilt övertygande – marxist. Hon är också otroligt trött på Fredrik Strages eviga tjat om Kent.

I Åsa Linderborgs Sommar med Mammon berättar hon om någon hon inte delat med sig av tidigare. Inte i sin helhet åtminstone. Och absolut inte till en av birollerna i berättelsen, Michael Wiehe.