Att frysa oordningen är att medvetet bevara ett tillstånd av kreativt kaos, mångfald eller osäkerhet, istället för att låta det lösas upp i en prydlig plan eller konsensus. Man gör detta när man tror att den oordnade fasen innehåller ett värde i sig—nya perspektiv, radikala idéer, högre energi—som skulle gå förlorat om man för snabbt försöker skapa ordning.