Att våga säga orden ”jag behöver hjälp” är ett av de största stegen en människa kan ta. Men vad händer när svaret blir en kölapp? När modet att prata möts av månader – ibland år – av väntan?
I det här avsnittet pratar jag om hur unga idag kämpar för att våga berätta om sin psykiska ohälsa, men också om hur vården sviker när hjälpen dröjer. Jag delar min egen ilska över ett system som inte tar psykisk ohälsa på samma allvar som fysiska sjukdomar – och min egen erfarenhet av att bara överleva tack vare en sjukvårdsförsäkring.
Det här avsnittet är för dig som någon gång stått i kö med ditt liv i handen, och för dig som behöver höra att du inte är ensam i det.