
Det här handlar inte om stil.
Det handlar inte om fåfänga.
Det handlar om överlevnad.
Om att stå framför spegeln och bara se fel.
Om att klä mig för att slippa bli dömd – och ändå bli det.
Om kommentarer som fastnar i kroppen i flera år.
Och om att försöka älska en kropp som alltid känts som fiende.
Jag berättar om min dysmorfofobi,
om extratröjorna jag alltid har med mig,
och om hur vissa ord – även de som sägs med ett leende – kan bli nya sår.
Det här avsnittet är för dig som nån gång bytt om i smyg.
För dig som inte går ut om du inte hittar rätt vinkel.
För dig som vet att kläder aldrig bara är kläder.