Detta är avsnittet som definierar hela Ellipodds själ.

Här möts fri fantasi, vragning och verklighet i ett saltstänkt äventyr.
Det handlar om att följa känslan, låta havet styra och låta samtalen ta plats precis som vågorna – fria, oväntade och sanna.
Men detta avsnittet är så mycket mer.

Ellinor och Jenny beger sig ut på ett dygn till havs, de vragar, fiskar, lagar mat över öppen eld och utforskar havets gåvor.
De besöker Väderöbod, mäter fyren i kramar, badar vid den nordöstra hamnen och läser om öns historia bland gamla hus och vindpinade minnen.

Men det mesta utspelar sig ute på Hamnerö, där frågan dröjer kvar:
Kommer de sova under stjärnorna eller i en av de gamla bodarna vid vattnet?

Och mitt i allt skratt och saltstänk händer något oförklarligt.
Vem är den mystiska mannen som syns mellan sjöbodarna sent på kvällen och vad är det egentligen med den där muggen som Ellinor vragat upp ur havet?

Det här är Ellipodd i sin renaste form – ett ljudäventyr om havet, vänskapen och det som inte går att förklara. 🌊✨