Det finns en existentiell svindel som kan uppstå i mötet och samvaron med andra, kanske en vän, kanske en släkting, en livskamrat, ett barn, en förälder, kanske med en helt ny bekantskap. En svindel inför att den andre faktiskt finns. Att den är mer än ett ting, en sak bland andra. Att mitt väsens uppmärksamhet delar närvaron med någon annan. Det är en svindel inför det mysterium som är ”Jag och Du”, något den judiske filosofen Martin Buber menade kan odlas och kultiveras, inte minst i den mån jag orkar möta mina medmänniskor som mer än enbart statister i den föreställning, i dubbel mening, där jaget placerat sig själv.
I dagens samtal reflekterar jag tillsammans med ärkebiskop emeritus KG Hammar, om Dag Hammarskjölds inspiration från Buber, vilken på ett snillrikt sätt hade ringat in detta enkla, allmänmänskliga och samtidigt andligt mättade. Detta självklara och samtidigt hisnande. Medvetandets möte med någon annan. Ett du. Och så ställer vi oss frågan, vad det säger om Dag Hammarskjölds mystik att det var just hans pågående översättningsprojekt av Martin Buber som Dag bar med sig vid sin sista stund i livet, anteckningarna till vilket återfanns som utspridda lösblad, bland resterna av det krashade flygplanet i Ndolas djungel.
Länk till chatgrupp på signal:
https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-
Mer från vårt instagramkonto:
https://www.instagram.com/sallskapetnous/
Musik och ljud av Aionarch: