
Varför växer behovet av bekräftelse när man blir förälder, när kropp och själ förändras, och när vardagen mest är logistik och boll egentid?
Är det självkänslan som svajar? Är det kärleksspråken som krockar? Eller är det helt enkelt mänskligt att vilja bli bekräftad, särskilt när man ger så mycket av sig själv?
Vi vet att vi inte är ensamma. Låt oss prata om det - högt, ärligt och utan filter